Semikolon (;) är ett skiljetecken som du använder mellan huvudsatser (dvs. meningar) för att visa att de hör ihop. Ett semikolon fungerar ungefär som ett mellanting mellan en punkt och ett kommatecken, och har ett klart existensberättigande inom det svenska språket.
Du ska använda semikolon för att skilja på meningar som inte kan stå på egna ben, alltså meningar som har ett tydligt samband.
Som du ser ovan bekräftar semikolonet att satserna skiljer sig åt samtidigt som de är ganska lika varandra.
Före uppräkningar ska du använda ett vanligt kolon.
Men inom uppräkningar ska du däremot använda dig av semikolon när du vill skilja olika grupper från varandra.
Du ska även använda semikolon när du räknar upp decimaltal.
Nej, det måste du inte. En skiljetecken (-) fungerar i princip alltid lika bra som ett semikolon.
Semikolon betyder att du binder samman två meningar som betyder ungefär samma sak, alternativt att du vill skilja på någonting som du räknar upp.
Inga officiella, men du ska alltid börja med liten bokstav efter ett semikolon. Andra viktiga regler är att du ska använda ett semikolon när ett vanligt kommatecken inte räcker, men du samtidigt tycker att punkt sätter en för hård avgränsning.
Kolon ska du exempelvis använda före uppräkningar, utrop och förklaringar. Semikolon ger i sin tur en lite mer mjuk avgränsning. Värt att veta är också att du kan ha både stor och liten bokstav efter kolon beroende på sammanhang.