Grundregeln säger att du ska använda vare sig tillsammans med en negation (när du förnekar någonting) medan du inte ska använda varken med en negation. Enligt Språkrådet håller gränsen mellan begreppen på att luckras upp, men trots det är det bäst att göra rätt.
En negation är ett förnekande om att någonting är sant, såsom:
Varken är själv en "negation". Så av den anledningen kan du inte använda varken tillsammans med ytterligare en negation för då låter meningen konstigt.
Nedan förblir det endast en negation i meningen, och då blir det rätt.
Vare sig kräver att det finns en negation i meningen, till exempel en inledande mening som förnekar någonting.
Ja, det ska du. Numera finns det personer som anser att det inte spelar någon roll när du använder vare sig eller varken, alltså att begreppen är helt utbytbara. Men gör rätt från början, för då maximerar du möjligheten för att läsaren lägger fokus på budskapet och inte din grammatik.
Om meningen har en negation använder du vare sig, men om meningen inte har det använder du varken.
Om meningen har en negation använder du vare sig, men om meningen inte har det använder du varken.
Om meningen har en negation använder du vare sig, men om meningen inte har det använder du varken.
Om meningen har en negation använder du vare sig, men om meningen inte har det använder du varken.
Om meningen har en negation använder du vare sig, men om meningen inte har det använder du varken.
Om meningen har en negation använder du vare sig, men om meningen inte har det använder du varken.
Det heter alltid vare sig, och aldrig varesig. Begreppet ska alltså skrivas isär.